Annethvert år arrangerer Tegnerforbundet Tegnebiennalen, en arena for visning og formidling av samtidskunst med forankring i tegning. Hver biennale har et eget tema, og skifter med dette form, innhold og visningssteder. Første Tegnebiennale ble arrangert i 2002 og er i år et omfattende samarbeidsprosjekt med alle sine kunstnere, gallerier og involverte.

Tegnebiennalen 2016 har tema SKISSEN og er kuratert av kunstneren Elise Storsveen. Biennalen vil i tidsrommet 23.09 – 11.12 vise arbeider fra 51 kunstnere fordelt på 11 visningssteder (Norske Grafikere. Galleri LNM. SOFT GALLERI. GALLERI FORMAT. TEGNERFORBUNDET. VIGELAND-MUSEET. PROSJEKTROM CARL BERNER. KUNSTNERFORBUNDET. GALLERI ROM. KUNSTNERNES HUS. EKPGO.), samt en autonom 12.utstilling, kuratert inn som et helt prosjekt av de tre kunstnerne Ottar Karlsen, Ida Madsen og Eirik Senje.

TEGNERFORBUNDET 23.09. – 23.10.

Utstillingen i Tegnerforbundet blir den mest omfattende hva angår antall kunstnere og kanskje minst helhetlig hva angår tema, teknikk og uttrykk. Allikevel kan den leses som en slags kjerne eller utgangspunkt for Tegnebiennalen 2016 ved at det her vil vises skisser og tegninger forstått som et vidt begrep, utført av svært ulike kunstnere fra alle generasjoner og et vidt spekter av kunstnerisk ståsted.

Flere av kunstnerne deltar med eldre arbeider, som Stefan Schrøder som vil vise over 100 tegninger utført mens han var soldat i Øst-Tyskland, Lykke Frydenlunds tegninger av deltakerdrakter fra OL i 1982 og Marianne Mannsåkers monumentale skisse fra 1986 til billedteppet Pløgsler. Susanne Roti, Gisle Harr og Mikael Øye Hegnar viser utdrag av større prosjekter, mens Karin Karlsson, Ebba Bring og Ragnhild Løkke deltar med serier av tegning og collage hvor systemer og teknikk er det bærende element. Det blir to tekstbaserte arbeider; Merete Joelsen Aunes installasjon av tegnede og redigerte tekstutdrag og Dag Erik Elgins tekst om skissen som vil bli vist digitalt. Azar Alsharif skal vise et arbeid bestående av metervis av kvitteringsruller med digitalprint, Per Kristian Nygård gjenskaper atelierveggen med modeller og utkast til skulpturer og installasjoner og Øystein Wyller Odden lager en stedsspesifikk installasjon med laserlys i det mørklagte prosjektrommet.

Presentasjon av foreslåtte verk til Tegnerforbundet, knyttet til tema skissen:

”Marianne Mannsåkers konstnärliga utgångspunkt är måleriet. Två olika vägar leder från denna utgångspunkt: en vars målningar är tänkta som skisser til bildvävar, en annan som ej består av förarbeten, utan av målningar och teckningar som gör anspråk på att leva ett eget liv. Dessa separata verk är en mindre känd del av Mannsåkers produktion. Såväl torra medier (pastell, kol, blyerts) som vattenbaserade (pva, gouache, akvarell), ofta på papper och i mindre format, utgör en sida av konstnärskapet som löper parallellt med hennes mer ”offentliga” bildvävar.

Det tar lång tid att väva, detta är väsentligt. Mannsåker försöker förvandla den vävda bildens av tekniska skäl utdragna ”förlossning” till ett konstnärligt trumfkort. Hon startar från blyerts eller kolkladdar och arbetar sig upp till pappersskisser i skala 1:1, utifrån vilka hon tar avstamp och i en serie komplexa, precisa och icke minst lokala avvikelser och utarbetningar av respektive skissparti övergår och avlägsnar sig ifrån, till dess bildväven står klar. Skissen har nu spelat ut sin roll som trampolin. Som rest finns den likväl kvar, genomlysande väven. Den färdiga bilden är m.a.o. en dubbelexponering av olika tekniker och hållningar visavis material, genrer och hierarkier.” (Fra katalogtekst Den dubbla bilden, Stefan Foconi 1998)

Tidsspennet 1977 – 2007 stod i billedvevens tegn. I løpet av disse 30 årene ble mine viktigste billedtepper til, med en åpenbar todeling i arbeidet: 1)Skissen 2)Billedteppet. Denne todelingen er ikke lenger like tydelig. Etter at jeg i 2007 sluttet å veve, er forskjellen mellom skissen og det ferdige bildet (maleriet eller tegningen) vanskeligere å definere. Med fokus på SKISSEN spesifikt, har jeg derfor valgt retrospektivt å løfte fram noen skisser (av de få bevarte, de fleste er ødelagt) som jeg anser har en egenverdi. Dessuten har alle de seks utvalgte skissene ledet til sentrale billedtepper som inngår i offentligheten (se beskrivelse ved hvert bilde).